När ett crescendo av vintersport  bedrivs någonstans långt bort mitt i natten där många års uppbyggt tryck ska kulminera i orgiastiska urladdningar så lever jag i min bubbla av snöbemängda löpningar och friska drömmar av höga oktan.

-Gårdagens första pass bar mig ut via Linnés klövjestig och jag undrar om han kände sig lika carefree och hade lika högt i tak som jag när han red fram längs Rya Åsar för flera hundra år sedan.

1.20 högaerobt arbete i tung snöterräng, 435 höjdmeter, 150 i snittpuls vilket är i överkant på skalan! Men jag är binjurepigg och livet kunde inte vara bättre!

-Backintervaller i skidor i en timme under sen och möknande eftermiddag då dagen försvann i ett töcken av postrunning-high, världens längsta brunch, sovmys, P-bot och vallainköp...

Årets blott andra skidpass då jag stretat emot eftersom jag egentligen inte gillar skidåkning. Det är för jävla massa spretig utrustning som vinglar åt alla håll, trugor som är för små för snön, valla som antingen är för hal eller för fel och mitt i allt detta är det ju naturligtvis kallt. Då jag inte är same eller eskimo så fryser jag om mina händer och tränger tjocka tumvantar men eftersom alla handtag är anorektiska så är detta en ständig kompromiss och upphov till irritation.

Men som Vo2 max-jägare så vet jag att diagonalåkning uppför är ett bra sätt att stressa syreupptaget och jag o Thobster åkte tre långa intervaller efter att försökt valla för maximalt fäste och minimalt glid men jävelskidorna gled för bra ändå tyckte jag..Vem vill ha bra glid? Då blir det ju så lättåkt att man lika gärna kan kolla det på TV, ungefär som att ta bilen uppför berget o rulla cykeln utför o tycka att man tränat...Se där, löpningens fördel med att ständigt kunna påverka belastningen.

Nåväl, det blev ett dugligt pass även om jag hatade Mora-Nisse lite under tiden.

-Efter att närt min kropp med livets nödtorft så var det dags för löpbandsintervaller som bedrivs på Onyx och det var en glädje att återigen få springa och få känna fast, om än rullande, mark under fötterna.

10 min värmning på 14-15 km/tim, 1 min vila för att knyta om skorna och flexa, 7 min på 17 km/tim, 6 på 17.5, 5 på 18, 4 på 18.5, 3 på 19, 2 på 19.5 och 3x1 min på 20 km/tim. 1 min ståvila mellan intervallerna förutom de sista som bara är 30 sek. Inget märkvärdigt eller särskilt hårt pass och aldrig puls över 167 men ganska många minuter i relativt högt tempo och en föraning om banpasset som ska följa under dag två.

-Efter en behaglig kväll, senkväll, natt och morgon så var det återigen dags för Rya Åsar att vara värd för mina ben som med yster spänst ömsom pulsade djup snö och ömsom tåsteppade runt gamla fotspår. Efter en dryg timme var jaag tillbaka och kunde konstatera att U2`s "Lemon" behagat randomiserat dyka upp exakt som jag jag beträder stigen upp till Elins hus två dagar i rad. Go figure

-Ett äggpaket, två liter mineralvatten och en klase bananer rikare träder jag in i cykelvinden som jag ockuperar i mitt hus och där vidtog en timmes aeroba intervaller med flera hundra watt där möjligtvis uppvärmningen ägnades åt dagens Borås Tidning och därefter var det bara transpiration och inspiration. Mamma vet inte hur mycket jag svettas på mattan jag lånat från vårt källarförråd. Men hon misstänker. Och vill ha mattan tillbaka.

-Efter många bananpannkakor, blåbärsröra, mango, kaffe, röriga långsamma timmar i min bubbla, swiffrande, selektivt tankearbete och varma vetekornspåsar så begav jag mig på kvällen till Ryahallen för intervaller med SOK Knallen. Det är fantastiskt vad lite man kan åstadkomma på en dag mellan lite träning, matbestyr och städande konstaterade jag kort och insåg att jag aldrig skulle kunna jobba någonstans. Och inte bestämma själv?

Så med tankarna på rätt ställe så forcerade jag igenom 10x400 på 70´-snitt med 200 joggvila och 4 min extra efter 5. Jag hade ambitionen att springa 5 till men sanningen att säga så kände jag nu av skidåkningens vedermödor något och då jag är väldigt lat så tar jag alla ursäkter att vara klar. Men det blev ju ganska intensivt ändå. Och tillräckligt många kurvor i varierat utförande.

Mer cykel som nedvarv följde på detta medan jag läste en gammal Runner´s, sedan tre fläskkotletter i vitlök och grädde samt bräserad spenat i....you guessed it; vitlök och grädde. Och efter det ett granatäpple. Och nu vin och choklad. Mörk sådan. You´ve got to live a little. Och den sista 15 minuterna av Entourage och ny musikhappening. Som vinjett spelades Phoenix "If I ever feel better" som också var låten som rullade på min i-Tunes strax innan jag satte mig. Go figure. Again.

Annan musik på min i-Pod dessa dagar. För er som antecknar alltså... Arash, Cumshots, U2, Waterboys, Genesis, Phil Collins, Mike & the Mechanics ( en liten 80-tals fas, jag vet, shoot me), Whitesnake, Beethoven, Josef Zachrisson, David Guetta, Timo Räisinen, Thåström, White Stripes, Skid Row, Sade, 50 Cents och många andra.